Helvete alltså, rent utsagt! Jag har världens pissigaste arseldator som jag tvingas använda tack vare att kling och klang snutarna beslagtog min fina och fullt fungerande Mac Mini. I burken jag har nu är det bara 512 MB ram så nu sitter jag och kollar efter JÄVLIGT billiga minnen som jag kan köpa och tröcka i’n. Självklart så hittar jag inga billiga minnen, eftersom det inte är en käft som har behov av gamla DDR (Inte ens DDR 2 alltså) minnen längre och de fåtal som finns är sinnessjukt dyra.
Skojar dom med mig eller? Det påstås vara VALUE-ram, men jag tycker att det fortfarande är överdrivet fittdyrt. Äh, skitsamma! Det är inte ens värt det att lägga ner ett öre på den här tortyrmaskinen till ”dator”. Så varför skrev jag ens det här blogginlägget? Det får räknas som en ventilation av min ilska kanske. Mitt ”terapisamtal” som knappast någon kommer läsa eller bry sig om att kommentera.
Skjut en snut, lev och njut!