För fyra dagar sedan var det tioårsdagen av terrordåden mot USA. Så jag startar funderingen med en tyst sekund … Så ja! Nu tänkte jag skriva om någonting mycket mer intressant. Ni känner säkert till att jag sedan år 2004 har varit aktiv som busringare inom plojprojektet Eurocop. Om jag ska vara ärlig så känner jag inte för att fortsätta med busringandet längre och jag vill ägna mig åt andra typer av program/projekt. Jag kommer alltså fortfarande att vara en del av Eurocop, men inte på samma sätt. Jag kommer vara mycket mer av en bisittare i kommande sändningar. (mer …)
Allmänt
HNR – En nationalistisk fyr
http://www.herrnationell.nu/2011/09/hnr-en-nationalistisk-fyr/
Herr Nationell talar bland annat om den ”nationalistiska hinderbanan”. Dessutom en intervju med Max från Australien.
WordPress uppdaterat
Jag har uppdaterat till senaste versionen av WordPress. Det gick inte att göra tidigare eftersom servern då hade en för låg PHP version. Ni som har en blogg här kan ju gå in och skriva lite roliga saker och bekanta er med nya WP. Inte för att det finns så otroligt många nya funktioner men jag menar ni skriver ju aldrig någonting så det kanske är dags att börja nu? Jag själv skriver i alla fall blogginlägg oftare än ALDRIG.
Köpa ramminne till "den nya dimensionen av skit"
Helvete alltså, rent utsagt! Jag har världens pissigaste arseldator som jag tvingas använda tack vare att kling och klang snutarna beslagtog min fina och fullt fungerande Mac Mini. I burken jag har nu är det bara 512 MB ram så nu sitter jag och kollar efter JÄVLIGT billiga minnen som jag kan köpa och tröcka i’n. Självklart så hittar jag inga billiga minnen, eftersom det inte är en käft som har behov av gamla DDR (Inte ens DDR 2 alltså) minnen längre och de fåtal som finns är sinnessjukt dyra.
Skojar dom med mig eller? Det påstås vara VALUE-ram, men jag tycker att det fortfarande är överdrivet fittdyrt. Äh, skitsamma! Det är inte ens värt det att lägga ner ett öre på den här tortyrmaskinen till ”dator”. Så varför skrev jag ens det här blogginlägget? Det får räknas som en ventilation av min ilska kanske. Mitt ”terapisamtal” som knappast någon kommer läsa eller bry sig om att kommentera.
Skjut en snut, lev och njut!